Resfeber? Eller inte va!
Nu är nästan allt klart inför resan imorgon, bara det sista ska packas ner innan det bär av mot flygplatsen! Måste tacka bästa Kajsa för packhjälpen, hade aldrig klarat det utan dig!
Alla frågar om jag har resfeber och hur det känns och så, vilket kanske är förståeligt, men just resfeber är inte något som jag har stött på hittills när jag har varit iväg. Jag är mest bara väldigt glad över att kunna göra en resa till ett annat land och uppleva något nytt! Att faktiskt ha möjligheten att kunna göra en sån här sak är ganska stort ändå så det är bara att passa på att utnyttja det så mycket som det går. Det är klart att jag kommer att sakna en del saker, som hästarna, sommarsegling på Tre Kronor och såklart mina fina vänner, men det känns som att jag är redo att ta steget ut i en värld som bara väntar på att bli min. Fysiskt sett så kunde förutsättningarna absolut ha varit bättre men psykiskt sett är det helt rätt tillfälle, tycker jag. Sen vet jag att de första två-tre veckorna kan vara rätt tuffa men jag vet också att det blir bättre bara man kommit in i allt.
Som Emma en gång skrev: "för det som är värdefullt. Upplevelserna."
