Tiden flyger när man har roligt!
Har svårt att förstå att det redan är slutet av augusti och bara sex veckor kvar innan jag kommer hem till Sverige igen. Ångesten över att behöva lämna allt här börjar krypa sig över mig, men en del av mig tycker ändå att det ska bli skönt att få komma tillbaka till landet lagom. Det ska dessutom bli väldigt kul att åka till England i några månader över vintern, har ju velat åka tillbaka Sheepcote igen så det känns otroligt kul att det äntligen blir av!
Som ni säkert vet är jag rätt bra på att ändra mina planer för att sedan ändra mig igen, och att ha friheten att faktiskt kunna göra det betyder väldigt mycket för mig. Jag har all respekt i världen för folk som kan vara bekväma/nöjda nog att slå sig ner på ett ställe och veta att de vill vara kvar där, men har en känsla av att det kommer ta ett tag för mig att komma dit själv. Det är fortfarande så mycket saker jag vill se och uppleva, även om jag antagligen kommer att ta det lite lugnare än för två-tre år sen innan nacken och fotleden.
Oavsett vad som händer i framtiden så vet jag att det kommer ordna sig till det bästa, även om det händer saker på vägen. Kanske är det ungdomligt oförstånd som talar, men är inte det en del av grejen med att vara ung och ett av stegen mot att så småningom bli gammal(äldre) och förståndig?
