Louise Bergqvist

Usch vad tråkigt det är med det här vädret... Hellre sol och kallt än vad det är nu måste jag ändå säga! Hatar regn med ska ändå till England under den regnigaste perioden på hela året haha

Är iaf på Wallstanäs just nu och jobbar, ska snart ner och ta in alla hästar. De verkar inte heller spec glada över vädret så det kan nog bli lite spännande..

Ute på Perstorp med familjen och Hailey. Helt okej faktiskt.

Har inte så väldigt mycket att skriva, håller mig sysselsatt men det är inget jag känner att jag måste skriva här.

Var ute och red Gusten hos Agneta igår samt tog in Fifty och gav henne en omgång med ryktborsten, supermysigt! Gusten kändes iaf framåt och lyssnade bra på hjälperna, och i slutet var han på väg att komma loss fint men då började jag bli trött... Det känns som att jag är på väg åt rätt håll men saknar den riktiga styrkan som ger bättre stabilitet även om jag är säkrare i sadeln nu. Lite skillnad att gå från små hästar i nästan ponnystorlek(förutom Tito då) till att rida stora halvblod som är mellan 160 och 173. Det är så mycket mer att rida ihop men det ger också lite mer, speciellt då Agnetas hästar är mer utbildade.

Släktmiddag ikväll med delar av mammas sida och moster Lotta är här från USA så det ska bli kul att träffa henne!

Har precis ätit en snabb lunch och ska ut och rida igen alldeles strax! Fifty och Landor har redan fått röra på sig lite och nu är det Gusten som står på tur. Landor kändes superfin, kul att en såpass gammal häst kan utvecklas så mycket som han gjort under de två åren som jag har ridit hos Agneta.

Blev hämtad av mamma och pappa igår och sen hemma var kära syster med Filip och Kajsa! Fick fläskfilégryta till middag och sen vit chokladmousse till efterrätt så det var ju ett trevligt välkomnande :)

Mostrar och farbror kom hit lagom till lunch så det har varit ett snabbt återställande till den svenska vardagen. Imorgon åker tänkte jag åka ut till Lurudden och träffar de härliga hästarna och människorna där, så det ska bli kul!

Väntar på att få gå på planet i Calgary efter lite krångel med bagaget... Kom hit med en väska på 25 kg, och nu har jag två på 22 kg styck... Och två fulla handväskor. Då fick jag inte ens med mig allt och har jodphursen på fötterna. Lyckat.

Det blir nog bra ändå men hade kunnat stanna här längre och att ta farväl har varit svårt, speciellt med Natalie och Dana. See you har varit orden och inte hejdå och tur är väl det för annars hade jag nog inte åkt haha

Så, på återseende Canadia, ses snart igen!

Känns vemodigt att lämna Kanada och det liv som jag har skapat här med alla knäppa men härliga kanadensare och inte minst hästarna som jag lärt känna. Det här är hemma nu på ett sätt, även om Stockholm alltid kommer vara min hemstad. Tänker på alla ställen som jag varit och kallat hem, samt på platser som jag vill åka till och eventuellt skapa något slags liv på. Hem är där hjärtat är brukar man väl säga, men hur många bitar kan hjärtat vara delat i innan det bara är splittrat? Varje plats jag känt mig hemma på har stulit en bit av mitt men det gör lika ont att lämna en ny plats, borde det inte kännas mindre för varje gång? Logik existerar inte när det kommer till känslor men ibland önskar jag att det gjorde det... Många människor som jag har träffat här har gjort stort intryck på mig och jag är definitivt många erfarenheter rikare, även om plånboken inte är det, och jag skulle inte byta den här tiden mot något.

Folk har frågat mig under hela min vistelse här om jag har längtat hem och om jag ser fram emot att åka hem till Sverige igen och det enkla svaret på det är nej. Det finns såklart mer än en sida till det här men i grund och botten saknar jag inte landet eller platsen speciellt mycket, även om jag såklart saknar vissa saker som familj, vänner och hästar. Men jag har numera inte bara en av allt utan många av det och det gör att längtan hem inte är så stor ändå. Jag vet också att mina nära vänner och självklart familjen kommer att vara kvar när jag kommer tillbaka. Jag är kanske inte den bästa på att hålla kontakt med alla på en vardaglig basis men de viktigaste finns alltid kvar.

Home is not a place, it's a feeling.

Sista kvällen i Kanada avklarad med middag på Original Joe's tillsammans med Jeanette, Yvonne och Tina samt smyckesfest hos en av deras vänner. Hann rida Miami och Junior tidigare idag innan vi åt lunch med Natalie och hennes mamma på Blue Dragon. Och imorgon blir det frukost på A&W med delar av gänget från ikväll, lika bra att passa på att äta ute för det lär inte bli bli såhär i Sverige haha

Danas föräldrar kommer och hämtar upp mig imrg och så möter vi upp Dana och Wade i Calgary och spenderar lite tid där innan vi åker till flygplatsen. Blir nio timmar i luften, tre i Frankfurt och sen ytterligare två timmar i luften innan jag landar på Arlanda. Usch vad jag inte ser fram emot jet laggen men det är väl bara att uthärda!

Det blev två uteritter idag och sen började det blåsa något otroligt, så istället för att riskera något genom att hoppa upp på Thiago och Hestia har jag varit hemma och städat sen typ två.

Red iaf på stubbåkern med Ellen på Miami och satan vad het hon blev när vi började närma oss grinden igen haha hon är så söt och vill bara springa men är inte okontrollerbar. Däremot så fick hon jobba en aning när hon blev så upphetsad och hon kändes faktiskt ganska fin!

Tog ut Tito i hagen med Maggie som sällskap, hur härligt som helst. Helt klart den häst som jag kommer sakna mest, har aldrig träffat en häst med så stort hjärta! Inte ens bebis men han kanske kan matcha honom så småningom :) Till och med galoppen kändes balanserad men att ha mer utrymme än på volten hjälper mycket. Finaste <3

Det är troligtvis sista dagen som det kommer att gå att rida så passar på att åka ut hyfsat tidigt och kommer nog spendera större delen av dagen där!

Hatar verkligen avsked. Även om jag planerar att komma tillbaka så är det jobbigt att säga "på återseende" till alla fina människor som jag har träffat. Var ute och åt middag med the cabin crew från Sylvan igår, och efter det åkte vi och lyssnade på ett band som gjorde en privat spelning för oss. En i bandet är en god vän till framförallt Yvonne så det var riktigt kul att de ville spela för oss!

Det har varit en otrolig sommar och jag kommer att sakna alla jättemycket! Tur att Facebook finns säger jag bara...